Elefantjakt på Erindi

Lillejulaftons morgon. Vi var uppe tidigt för att åter åka med Reinhardt ut på Erindis stora marker, denna gång med det uttalade önskemålet att få se en elefant. Det finns dock mycket här och i jakten dök annat upp…

En vacker bergszebra som känns igen på att de saknar grå eller bruna streck mellan de svarta samt på att de är helvita på magen.

En oryx eller gemsbok som i hög fart passerade vägen. Och så, lite senare…

Elefant! Det finns 13 elefanter på Erindi och vi var väldigt glada att Reinhardt hittade en. Det är en hane och han har blivit av med sin ena bete.

Reinhardt kallade denna hane för “Naughty” eftersom han kunde vara lite busig. Han hade t.ex. en tendens att vilja gå fram emot bilar. Det gjorde ju oss lite oroliga men då berättade Reinhardt att elefanter har en körtel mellan ögat och örat. Om de blir rädda eller aggressiva svullnar dessa körtlar och utsöndrar en trögflytande, mörk substans. Eftersom något sådant inte syntes var vi trygga…

Typiskt vänlig elefant alltså? Efter en stund lämnade vi “Naughty” och svängde in i en skogsdunge. Där fanns ytterligare en elefant.

Det var också en hane och enligt vår chaufför den största på Erindi. Han berättade också att här såg man hur den tidigare nämnda körteln var svullen så här fick vi vara på vår vakt. I efterhand kan jag ju också reflektera över hur Reinhardt ställde upp bilen. Han svängde runt den med nosen mot en öppning. Sen stängde han av motorn.

Den där store hanen betade rätt lugnt en stund men vände sig mot oss efter ett tag. Lyfte snabeln högt i luften (luktade…) tog ett par långsamma steg mot oss – och sen satte han full fart!

Jag lovar att pulsen ökade snabbt hos oss. Reinhardt fick igång motorn och rivstartade därifrån – skrattande! I och med att vi lämnade lugnade snart hanen ner sig och återgick till sitt betande. Det tog längre tid för vår puls att gå ner…

Sen blev det lite lugnare möten, som med den vackra, vänligt intresserade giraffen här ovanför. Eller ännu en stilig bergszebra.

Reinhardts ambitioner var dock högre. Efter tips via radion gav vi oss iväg efter ett avskytt djur…

Det var förstå gången för mig. Ett djur ökänt från “Lejonkungen” – hyenan.

Här fanns två honor. De har ungar i en håla en bit härifrån. Ungarna kommer upp ur hålan tidigt om morgonen och vi hade redan kört förbi tidigare samma dag, men missade dem. Nu fick vi i alla fall ett par skymtar av detta fascinerande och rätt skrämmande djur. För ett halvår sedan fick jag höra berättas om en turist härnere som förra året dödades av en hyena. Till skillnad från de stora kattdjuren börjar hyenan inte med att döda, utan direkt med att äta…

Nytt tips på radion och full fart på bilen. Där den andra bilen stod var inte en tillräckligt bra plats för Reinhardt utan han svängde in på snåriga vägar för att ta oss ännu närmre, ge ännu bättre fotovinkel.

Här stod tre urtidsdjur och betade lugnt i värmen. Noshörningen är ett synnerligen respektingivande djur och man undrar hur mycket skydd bilen egentligen skulle erbjuda ifall att…

Noshörningen är utrotningshotad, mest på grund av all tjuvjakt. I Asien är pulvriserade noshörningshorn värda sin vikt i guld. Ett sätt att skydda djuren är att regelbundet söva ner dem och såga av hornen. De växer ut igen och tittar man på bilden ovan kan man ana att det är det som hänt.

Erindi har en av Namibias största samlingar av svart noshörning. Beteckningarna vit och svart noshörning har inget med färg att göra. Vit kommer istället från “vid” (wide som sedan blivit white) och betecknar att överläppen är bred/vid och anpassad till att äta gräs. Beteckningen “svart” har sedan tillkommit för att skilja från vit. Den svarta noshörningen har spetsigare läppar som är bättre anpassade för att äta löv och grenar. Båda är hotade, men det gäller särkilt den svarta.

Den här gången stod bilen utan förberedd flyktväg och med nosen mot djuren. Det gjorde att Reinhardt ville hjälpa fyra kineser längre bak i bilen att ta bättre foton.

Så med en av kinesernas kamera i handen lämnade vår chaufför bilen!

Det blev säkert fina bilder. Liksom en del känslor i bilen. Kinesen flämtade; “- My camera” och Saga bad viskande Reinhardt att komma tillbaka… Någon gång “skuttade” en noshörning till lite och då gick det ett skrämt sus genom bilen.

Till slut kom dock vår chaufför oskadd tillbaka och efter mycket knixande hittade vi ett sätt att få ut bilen från buskagen. Ett sista möte innan turen avslutades.

Vi hade sett en flock vildhundar passera det stora vattenhålet vid restaurangen och nu kom vi så nära dem att vi kände doften. Vildhundar luktar inte gott! De är starkt utrotningshotade men här på Erindi lever ett stort antal ett skyddat liv.

Tack Erindi och tack Reinhardt för två riktigt fina dagar med många nära och spännande möten med den afrikanska djurvärlden!

Share Button
This entry was posted in Allt / everything, På svenska, Turist. Bookmark the permalink.

1 Response to Elefantjakt på Erindi

  1. Pingback: Turist i Namibia – resten av landet | Namibia

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *