Babian

Alldeles i närheten av Caracal finns flera stora hägn med babianer.

Precis som tidigare under vår utflykt visade Marlice här hur hon känner alla djur som individer. För nästan varje apa vi såg hade hon en spännande berättelse. Om den tuffa hannen, som för bara någon vecka sedan tagit steget från andra platsen till första i sin flock. Eller om den lilla babiankillen som levt ett fruktansvärt liv som leksak åt hjärtlösa människor som bränt honom med cigaretter och givit honom sprit att dricka. En apa som nu har det bra men som även bland babianer accepterar platsen längst ner på skalan.

Vi såg också den trebenta honan som är den enda babian som inte kommit hit som liten och föräldralös. Istället kom hon svårt sårad hit med en stålsnara så hårt dragen runt hennes kropp att tarmarna stängts av. Här fick hon vård och tillfrisknade och släpptes sedan åter i frihet. Dock återvände hon efter en tid. Förmodligen för att hon föredrar tryggheten och den säkra maten och valde att offra friheten.

Babianer är tydligen personligheter liksom vi, med allt från rara, sympatiska individer till mindre angenäma sådana.

I Namibia är inte babianen populär. Den är klassad som skadedjur och vem som helst har rätt att döda en babian. Det är inte alltid man har nytta av att vara släkt…