Caracal

Dagens besök hos tre Caracal blev höjdpunkten för Hanna tror jag. Här fick man gå in i inhägnaden och Hanna kunde klappa…

Caracal ser ut som en större bondkatt ungefär. Tjusiga tofsar på öronen och en lite lustig kroppsbyggnad där bakkroppen är avsevärt högre än framdelen. Det beror på att det är just bakbenens kraft som gör den till en effektiv jägare. Den kan sitta stilla i gräset och spana in en fågel. Passerar fågeln inom ca två meter ovanför så kan fågeln fångas med ett kraftfullt språng rätt upp.

En av honorna hade brutit ett framben och var därför inlåst i en liten bur för att tillfriskna. Dock var buren ca 2 meter hög och när vi stod där och tittade på henne gjorde hon just ett sådant språng upp till burens tak med sina friska bakben…

Även om detta är ett litet rovdjur har det en avsevärd förmåga. Bytet är oftast fåglar och smådjur men den kan döda en get eller en springbok. Då kan den “låsa” käkarna i något som tydligen liknar ett epileptiskt anfall för att sedan hänga kvar, ryckandes, tills bytet är dött.

Jag hade ett trevlig samtal med Marlice som visade sig vara pilot också. Hon använde Cessna 182 för att flyga runt och spana efter djur och för att hämta ungar som behöver tas om hand på  N/a’an ku sê. Jag sa att jag var lite orolig för lilla Hanna, med hänsyn till Caracal-hanen som är rätt stor, men Marlice menade att det var ingen fara så länge hon inte sprang omkring.

Betryggande..?