FYWB – Walvis Bay flygplats

Fredagen den 15 april besökje jag flygplatsen i Walvis Bay. Flygplatsen ligger ca 11 km öster om hamnstaden.

Flygplatsen är ursprungligen en sydafrikansk militärbas och förblev så även efter Namibias självständighet 1990. Inte förrän 28 februari 1994 lämnades Walvis Bay till Namibia. På bilden nedanför står EXY (Expressway) uppställd för avgång bana 27 mot Cape Town. I bakgrunden syns militärbasens byggnader.

Söder om banan finns militärbasen kvar och används idag av NDF (Namibian Defence Force), men själva flygplatsen är idag helt civil. Endast sporadiskt finns här något militärflyg.

Man har en bana i riktning 09/27. Banan är sedan några år förlängd till 3500 m och hela 60 m bred. Någon sorts juridisk/ekonomisk problematik gör att tröskeln bana 27 är inflyttad och tillgänglig banlängd är därför bara 1675 m.

Trots detta har man haft flygplan upp till B767 och regelmässigt trafikeras man av B737.

Man har en VOR/DME som står mitt på fältet. Det finns även ILS CAT III till bana 27 som dock ännu ej är godkänd.

Man har PAPI till båda banorna. Man har bra belysning, låg och högintensiv, även centrumljus och inflygningsljus. Fungerar men är nog inte heller överlämnad? Fältet är ännu ej godkänt för “night operations”.

Här syns Air Namibias B737-200 med avgångsflygplats Johannesburg.

Det gäller att ha koll på den inflyttade tröskeln.

Själv kom jag ju med bil för att besöka en kollega.

Här syns tornet från fältsidan. Ett gammalt, slitet men också charmigt torn. Här jobbar två flygledare enmansbetjäning i tvåskift vardagar och de två tar varannan helg. 

Intill tornet har flygplatsens räddningstjänst sina bilar.

Tornet från baksidan. Det är bara att kliva uppför trätrappan och knacka på…

Det är Ben som jobbar idag.

Även om byggnaden är gammal så ser inredning och utrustning ut ungefär som hemma.

Strax efter Air Namibias 737 kom NMD203, en C402 från Lüderitz.

NMD (Nomad) flyger passagerare mellan Lüderitz, Walvis Bay och Eros i en C402. De flyger alltid VFR. Min kollega i tornet har varit med några år och piloten känner genast igen honom på rösten och kallar honom vid namn.

Tornet i Walvis Bay är ett av tre i landet som ska få Eurocat. Utrustningen är redan på plats men inte driftsatt. Just nu har man täckning från ca 8000 ft men fler WAM-stationer ska placeras här och ge bättre täckning innan det är dags att driftsätta.

Flygplatsen har en del aktvitet och på morgonen då det är som mest att göra är det ofta dåligt väder pga närheten till det kyliga havet. Såväl ILS Cat III som WAM-stationer är väl motiverade. Att jobba procedur i ett TMA som sträcker sig 50 NM från flygplatsen och upp till FL145 kan  nog vara rätt krävande. Till det kan läggas att man lånar luft av ACC och jobbar inom 60NM och upp till FL245.

Det finns flera flygplatser inom TMA. De två viktigaste är:

• Swakopmund – FYSM. Egentligen finns två banor – 06/24 1600 m och 17/35 963 m men den ena är avstängd (06/24). Mycket trafik och det som påverkar mest är fallskärmshoppning och turistflyg, . När jag var där startade inom kort tid 5 eller 6 C210 för ”scenic flights” mot bl.a. Sesriem/SossusVlei. De flyger på ca 3500 ft och passerar strax (som närmst 1 NM) öster om fältet. På hemvägen följer de ofta kusten norrut och passerar alltså 5-6 NM väster om fältet.
• Arandis – FYAR. Ägs av ett gruvbolag (bl.a. uran) och hade tidigare en hel del fraktflyg. Fältet är ofta använt som alternativflygplats för Swakopmund och Walvis Bay. Det ligger lite längre inåt land (man passerar då man kör landsvägen Windhoek-Swakopmund) och har därför inte de båda andra fältens problem med morgondimma/stratus.  Banan (10/28) är 1920 m lång, med asfalt och man har banbelysning och NDB men inga publicerade inflygningsprocedurer.

V5-NAG är ett statligt flygplan. Namibias president hade varit på möte i Swakopmund och skulle nu återvända till Eros flygplats i Windhoek. Under uttaxning och start får övrigt flyg avvakta.

Därefter gick Namibias B737 till FYWH – Windhoeks internationella flygplats.

Strax därpå lämnade NMD204 för vidare färd mot Eros och jag själv tackade för ett intressant besök och åkte till familjen som fanns i Swakopmund.