Leopard

På N/a’an ku sê var lunchen avnjuten och det var dags att sitta upp i bilarna…

…med Hanna längst fram vid sidan om föraren…

…i en tur som ledde till leoparderna.

Hägnet hyser två leopardhanar men det var bara en som visade sig. Under vårt besök hade vi turen få grundaren Marlice van Vuuren som guide. Hon verkar känna varje djur som individer och kallar dem alla vid namn. Dessa två leoparder har hon tagit om hand sedan de var små. De är också alltför präglade av sitt umgänge med människor för att någonsin kunna släppas i det vilda.

Inte så att de är direkt tama utan mer så att de inte är rädda för människor. Jag skulle inte vilja återuppleva denna syn utan stängslet mellan oss.

Marlice menade dock att man inte behöver vara rädd för leoparder. Det är mycket ovanligt att leoparder attackerar människor. Marlice berättade att hon flera gånger stött på vilda leoparder på sina joggingturer ute på N/a’an ku sê. Fast hon erkände också att när det händer ökar pulsen och hon får bråttom hem. Jag förstår det…Leoparden är synnerligen kraftfull och imponerande. Och inte så lite skrämmande. Det är fantastiskt att i sällskap av en kunnig guide komma så här nära. Även om stängslet kan upplevas störande så är det ju ändå det som möjliggör närheten.