Daan Viljoen Game Park

Bara två mil väster om Windhoek ligger “Daan Viljoen Game Park”. Den har nyligen bytt ägare och det mesta är stängt och under ombyggnad – utom själva området. För en mindre peng fick vi köra in. Vi blev först visade in på en kortare vandringsled.

Över stigen hade ett oändligt antal spindlar spänt upp sina nät. Vi hukade oss med oroliga blickar uppåt medan vi sakta tog oss fram.

Det kändes inte som om man ville ha en sån här på sig…

Så vi återvände och valde istället att följa en smal enkelriktad bilväg.

Vägen klättrade ganska brant uppåt och utsikten mot Windhoek var fin. Några djur – utöver spindlarna som fanns även här om än i mindre omfattning – såg vi dock inte till. Vi skämtade om vår spindelvandring tills någon hajade till…

Dryga 10 meter från vägen stod detta vidunder. På svenska kallas den “strimmig gnu” men här nere säger man “Blue wildebeest”. Hornen inger viss respekt och vi följdes en stund av en värderande blick…

Från början var planen att gå en bit på vägen och sedan vända tillbaka. Efter en stund såg vi dessa djur på andra sidan dalen. Ytterligare ett par gnuer och dessutom tre zebror varav ett litet föl. Det sporrade till fortsatt vandring. Jag halkade lite efter men såg plötsligt upphetsade gester längre fram…

Vägen blockerades av en giraff! Jag tror pulsen höjdes ett snäpp hos oss alla.

När vi såg att det var ett vuxet djur och en unge blev vi lite oroliga. Uppfattades vi som ett hot mot ungen? Kunde det bli farligt? Vi iakttogs oavbrutet…

När ungen passerat vägen vågade vi oss närmre. Nu såg vi ytterligare giraffer. Vilket fascinerande djur! Det blev nästan lite “Jurassic Park-känsla” över det hela.

Hur många giraffer ser du?

För mig kändes detta möte med vilda giraffer väldigt stort. Något helt annat än att se dem i en djurpark.

Lite tagna vandrade vi vidare. Långt borta syntes vad jag tror är “Red hartebeest” eller Koantilop på svenska.

Och här tittar Pumbaa fram, dvs ett vårtsvin.

I bildens nederkant syns vad jag tror kan vara en Kudu, en stor antilop. Grusvägen vi vandrade var 6.5 km och den tog oss 2 och en halv timme att vandra. Därefter kom vi upp på en asfaltväg som ledde de sista 3 km till bilen. Vi var nöjda med våra naturuppevelser och vandrade rätt raskt sista biten. Då fick vi se en liten sjö nedanför oss med en flock zebror.

Vi var så fascinerade av dessa och av fotograferandet att vi inte märkte vad vi hade bakom ryggen.

Han såg ut som om han varit inne i Windhoek och tagit en lager där han kom lunkande på vägen.

Rätt respektingivande djur, den där “blue wildebeest”. Han slog följe med oss, höll sig ett tjugotal meter bakom och höll oss i viss spänning.

Ännu en zebra hann vi med. Tre timmars och tio kilometers vandring på nästan 2000 meters höjd under afrikansk sol. Det var sex trötta svenskar som återvände till Windhoek, fyllda med nya spännande upplevelser. Det är ett fantastiskt land vi hamnat i.