ICAO-tjänsteman i Namibia

Nästa vecka är det fem månader sedan jag kom till Namibia. Under den tiden har jag skrivit en del i min blogg. Det har mest handlat om saker jag gjort utanför arbetet och många har hört av sig och bett mig berätta även om arbetet.

Det är inte helt lätt men jag ska göra ett försök.

Den som kom ner först av oss var Binge. Han kom hit redan i december förra året och fick med omedelbar verkan veta att han nu var chef för Namibias flygtrafikledning. Jag ska inte säga mycket om Binges arbete – det får han göra själv – men jag avundas honom inte. Han blev satt som chef över en dåligt fungerande organisation och utan att få någon egentlig överlämning. Tufft.

Bilden visar de tre första: Från höger Binge, Tanja och Johan…

Vi andra kom hit under februari (Tanja och Johan) och mars (jag, Fredrik och Peter). Jag tror att vi alla hade ungefär samma bild då vi kom hit. Uppgiften var att hjälpa landet att driftsätta ett radarsystem för flygtrafikledning. Vi var utvalda eftersom vi alla hade erfarenhet av radarflygtrafikledning och eftersom vi jobbat med samma system – Eurocat – som skulle driftsättas i Namibia. Vår uppfattning var att vi skulle komma ner, ta upp en behörighet i Namibiskt luftrum samt utbilda de lokala flygledarna i att använda ett system vi själva hade dryga fem års erfarenhet från.

Vår arbetplats – tornet på cityflygplatsen Eros och till höger därom ACC där vi hittat ett bord att sitta vid och internetuppkoppling!

Den verklighet vi kom ner till såg annorlunda ut än vi förväntat oss. För det första var absolut inget förberett. Ingen visste egentligen varför vi var där och långt mindre hade man någon uppfattning om vad, hur och när vi skulle göra något.

Det vi började med var att samla information. Det var inte helt enkelt. Ingen verkade veta t.ex. sådant som vilka bestämmelser som var gällande. Ingen hade någon tydlig bild av hur driftsättningen av radarn skulle ske, vilken utbildning som krävdes eller vilka som skulle driftsätta.

Vi upptäckte också att den version av Eurocat som Namibia valt – Eurocat-X – på många sätt var helt annorlunda än den version vi arbetat med – Eurocat-E.

Johan och Tanja bekantar sig med simulatorn – som till att börja med inte fungerade…

Efterhand förstod vi att vi inte var först. Ursprungligen hade planen varit att Namibia skulle ha radar igång till fotbolls-VM i Sydafrika juni/juli 2010. Vi upptäckte att en grupp flygledare från Frankrike haft samma uppgift som vi. Vi hittade efter visst letande färdiga planer för utbildning och driftsättning i lagom tid till VM-starten. Av oklar anledning misslyckades detta. Vi fann också spår av en plan där den lokala organisationen skulle sköta arbetet själva med stöd av experter från Sydafrika. Vi fann att man skickat sex flygledare för instruktörsutbildning, att det fanns förberedelser i simulatorn för utbildningsspel och halvfärdigt utbildningsmaterial som aldrig bearbetats. Vi fann också att flygledare från Austrocontrol varit här och arbetat med en projektplan i samarbete med Sydafrikanska experter. Och vi fann att hela radarprojektet leddes av en privat konsultfirma i Windhoek, att en rad konsulter arbetade med olika delar, att flera företag var inblandade som leverantörer av delsystem – allt detta med ett resultat som verkade rätt klent. Förvisso var det mesta av utrustningen på plats, i olika stadier av utveckling eller utvecklingsbehov men utan att någon i flygtrafikledningen var involverad eller förberedde något.

Vad i hela fridens namn talade för att vi skulle lyckas skapa någon reda i detta?