Möte med lejon på Erindi

Två dagar före julafton, på väg mot Wabi, åkte vi via Erindi. Målet var att uppfylla Margareths önskan om att se en elefant.

Erindi betyder ungefär “plats med vatten”. Tidigare var det en “cattlefarm” för att därefter bli en jaktfarm, men är nu, sedan 2007 en ren naturvårdssatsning med inriktning på “eco-turism”. Erindi ligger ca 20 mil norr om Windhoek och omfattar ett område om hela 79 000 hektar (!) vacker vildmark.

Här finns en riktigt fin lodge, fina rum som alla har uteplats mot ett vattenhål dit djuren kommer på morgon och kväll, samt en restaurang med stort trädäck ut mot det stora vattenhålet där det bl.a. finns ett stort antal krokodiler och flodhästar.

(Notera att flodhästen sover tillsammans med en krokodil. “Sleeping with the enemy”?)

Vi kom upp den 22 december, precis i tid för en lunch och därefter en fika. Sen var det dags för eftermiddagens och kvällens “game drive”. Som chaufför fick vi Reinhardt, en Herero-man som varit på Erindi hela 16 år och därmed är ställets mest erfarna chaufför.

Vi såg en del djur, som några Oryx här ovan och en strimmig gnu nedan..

Jag tyckte djuren var mycket mer skygga här än t.x. på Etosha. Reinhardt  menade att det beror på att för bara några år sedan var här en jaktfarm. På Etosha har generationer med djur vuxit upp utan att någonsin uppleva människan som ett hot och först på sikt kommer man att uppnå samma på Erindi. Samtidigt kan man ju tycka att det är rätt naturligt att vilda djur är skygga…

Vi körde länge på ett öppet fält och letade. På morgonen hade här synts några geparder. Ytterligare en bil kom, försedd med utrustningen på bilden ovanför. En del av djuren har sändare vilket gör att man kan spåra dem lättare. Men geparderna häll sig tyvärr utom räckhåll. Det enda fältet bjöd på var några “red hartebeest” som passerade i hög hastighet.

Reinhardt gav upp geparderna och körde till ett annat ställe. På ett nytt fält, glest bevuxet med buskar och träd, lät han bilen tuffa fram på tomgång och ställde sig själv på främre skärmen för att spåra. Vad letade han efter?

Jo, under ett träd låg två lejonhonor och sov. De tre ungarna var däremot vakna. Och nyfikna. Den modigaste kom närmre bilen…

…och sedan än närmre med ett av syskonen en bit bakom.

Riktigt nära drev nyfikenheten. Otroligt söt! Och samtidigt kände man oron. Om mamman vaknar och ser ungen så nära bilen…

Och visst vaknade hon! Fast det där är bara en gäspning. De två honorna låg lugnt kvar och betraktade oss och snart återvände ungarna till mamma.

– Hej mamma, har jag varit olydig?

– Jag lovar, jag bet ingen av dem…

Det var dags att lämna familjen i fred. Solen var på väg ner och vi skulle hinna med en sak till!

En “sundowner” i vildmarken är aldrig fel…