Till kusten

Lördag förmiddag gav vi oss iväg. Bilen var full – jag, Marie, Saga, Hanna, Björn, Dan och Farmor. De flesta som kör till Swakopmund kör asfaltvägen B2. Det är ca 36 mil och tar tre till fyra timmar.

Vi gav oss dock iväg på en genväg – C28 som är en grusväg om ca 33 mil.

Det går lite långsammare men upplevelsen är helt annorlunda.

Vägen går genom bergen och det är makalöst vackert.

Det tog oss nästan fem timmar att komma fram men man kan ju ta pauser.

Vi belönades också med möten. Vi såg en kudu, några oryx, en stor flock springbok och tre giraffer!

Man kan undra vad de gör så här nära kusten. Det känns inte som om de långa benen och halsen gör någon nytta här…

Så småningom kom vi fram till kusten där vi hyrt bottenvåningen till detta fina hus precis vid stranden.

Alla begav sig direkt ut på stranden fast köldtolerans och ambitionsnivå skiljde sig lite…

För nog ska man väl bada?

Tro’t eller ej, men det var riktigt skönt i vattnet. Problemet var istället massor av vassa stenar som hindrade annat än att bli blöt av vågorna.

Havsluften kan man i alla fall njuta av!

Barnen hängde ihop men farmor försvann på skattjakt.

Dagen började bli sen och efter ett snabbt ombyte traskade vi en kort bit norrut.

“The Wreck” ligger fantastiskt precis ovanför vattenlinjen.

Vi blev ett stort gäng. Förutom oss sju kom Binge, Eva och Herman, samt Kathryn och  Wolfgang som äger vårt hus i Windhoek samt det hus vi hyrde in oss på i Swakopmund.

Far provar Namibias berömda musslor. Rätt gott. Man ser också hur fint vi satt med havets vågor precis utanför fönstret.

Alla åt vi fisk och hade det bra. En god och trevlig kväll.

Vi vandrade hemåt längs med stranden. Dagen därpå skulle börja tidigt…