Efter vår lilla öl-paus var det dags att utnyttja det faktum att solen ännu var uppe en stund. Några hundra meter från vår lodge fanns grinden till “Naukluft park” och framförallt till Tsauchab som är en torr flodbädd kantad av gigantiska sanddyner.
Kika gärna på denna bild. Vår “gate” ligger utanför bild i nordöst och därifrån går en väg ända in till spetsen i bildens nedre vänstra del. Från grinden till spetsen är det drygt 7 mil. Parken stänger vid solgång (ca 19:15 då vi var där) så vi hade inte mycket tid…
På hela vägen från Windhoek till Sesriem hade vi knappast sett ett vilt djur mer än den där varanen så vi blev glada då vi fick se några Springbok. Tidigare hade vi ju bara provat att äta dem på restaurang…
Här fanns de plötsligt i mängd. Vackra djur.
Och snart blev de röda sanddynerna synliga. I kvällssolen skapar skuggorna fascinerande linjespel.
Tanken att dessa enorma berg bara består av sand är svår att ta in.
Världens mest fotograferade sanddyn dök upp. Målet för kvällens biltur.
“Dune 45” lär heta så eftersom den ligger 45 km från parkens grind vid Sesriem. Här kan man köra med bil ända fram till dynen och man får lov att klättra upp på den.
Vi var ensamma när vi kom dit – bortsett från denna väl kamouflerade fågel som bara avslöjas av sin skugga.
Sanddynerna utgör en del av världens äldsta öken – Namib öknen. Dynerna lär vara märkligt stabila och förflyttar sig knappt ens över många år. Det var fint att få se den utan fotspår, men vi lät den inte förbli sådan länge…
Johan började…
…men jag tog mig förbi uppåt…
…tills orken tröt. Jag satte mig ner för att njuta av vyerna.
Tsauchab fortsätter ytterligare några mil förbi “Dune 45”.
Många dyner är det…
Längre österut tornade åskmolnen upp sig.
Och därnere stod bilen och väntade. Dags att återvända innan parken stänger.
Johan!!! Kom ner. Ja, jag vet att du klättrade högst. Du vinner!
På vägen tillbaka såg vi fler Springbok…
…och vad jag tror var en valp av “Cape fox”. Nu stänger de snart grinden…
Mycket fina bilder, vilken makalös natur.
Jag har en fråga: Är fortfarande “Das Sperrgebiet” stängt?
Om du får möjlighet, åk gärna till Lüderitz och Kolmanskop/Kolmannskuppe, det lär vara bisarra platser. Tänka sig att Kolmanskop som nu är täckt av ökensand, var världens rikaste stad för bara 100 år sedan.
Jag vet inte vad “Das Sperrgebiet” är…
Det verkar finnas hur många fantastiska ställen som helst att besöka. Det handlar bara om att prioritera och ha tid och pengar. Framtiden får visa vad det blir.
Vilka vyer och vackra bilder! Hoppas att vi också får möjlighet att åka dit, nu när ni har provat ut den bästa vägen att köra…
Das Sperrgebiet det var/är den förbjudna zonen kring Lüderitz.
Den sträckte sig/sträcker sig längst hela kusten från Oranje upp till Swakopmund, området har under många år varit stängt. Detta för att det har funnits diamanter som legat i “dagen”. Dessa har under de senaste dryga 120 åren samlats upp av “diamantbolaget”. Kanske är denna zon öppnad numera.
Såvitt jag vet är området från Oranjemund och en bit norr om Lüderitz ännu avspärrat. Titta på området med Google Earth. Intressant!
Pingback: Turist i Namibia – resten av landet | Namibia