Vildhund

Under vårt besök på N/a’an ku sê, och efter besöken hos caracal och babian, åkte vi vidare till “Afrikansk vildhund” som faktiskt är släkt med tamhunden.

En gång lär det ha funnits en halv miljon vildhundar, i flockar om upp emot hundra djur. Idag räknar man antalet i några tusen och i Namibia hundratal. Det är den mest hotade djurarten i Namibia.

Största hotet är människan. Vildhunden är inte populär bland farmarna. Medan många andra rovdjur föredrar vilda antiloper och faktiskt ratar tamboskapen så attackerar och dödar vildhunden allt.

Den flock som finns på N/a’an ku sê var ursprungligen 14 från samma kull. Idag återstår 13 sedan en dött efter ett ormbett. Marlice berättade hur hon hämtade de 14, då pyttesmå valparna, och flög hem dem i sin Cessna. Sedan flaskmatade hon alla 14 varannan timme dygnet runt. Historien blir inte sämre av att vildhundsvalpar som en skyddsmekanism luktar som något som varit dött sedan länge. Till det kan sedan läggas att Marlice vid den tiden var gravid och illamående och man förstår med vilken oerhörd entusiasm hon ägnar sig åt sitt kall.

Inte ens Marlices berättelser får mig dock att känna någon större sympati. Jag har ingen önskan att träffa dem i det vilda.