Vi började med att föreställa oss hur själva driftsättningen skulle se ut och vad som måste finnas färdigt den dagen. Ganska snart blev det uppenbart att även om vi tog upp behörighet i nuvarande procedurluftrum och samtidigt lärde oss allt om Eurocat-X så kunde vi inte driftsätta. Vi var för få! Vi skulle inte orka hålla igång driften under tiden vi utbildade de andra.
Den enda möjliga väg vi såg var att de lokala flygledarna själva skulle bli Namibias första radarflygledare. De var ju redan behöriga i luftrummet. De som var aktuella hade dessutom genomgått en radarutbildning. Vår uppgift skulle bli att se till att de lärde sig använda Eurocat-X, samt att med hjälp av simulator verifiera deras användning av de nya verktygen – Eurocat-X och radar/WAM.
En annan fråga som sysselsatte oss länge var frågan om vi skulle driftsätta allt på en gång – ACC, APP och de tre olika Eurocat-tornen – eller om vi skulle dela upp projektet i delar. Till slut kom vi fram till att vi skulle börja med ACC. Skälen var flera men det viktigaste var nog att det var den enklaste lösningen. Planen var att bibehålla så mycket som möjligt av det befintliga regelverket och samarbetsföreskrifterna. Ingen annan behövde ju bry sig om att ACC arbetar med radar…
Ett problem som oroade många var vad som händer om det tekniska krånglar. Efter långa diskussioner kom vi fram till att vi ville behålla strippar och strippbord och låta arbetet skötas med procedur i botten. På så vis kunde vi driftsätta med så få förändringar som möjligt och riskerna vid tekniska fel var nästan obefintliga. Om något slutar fungera är vi ju bara tillbaka där vi är nu – och det fungerar ju!
Centralen som den ser ut idag – Från vänster APP, ACC och FIC
Denna lösning gav oss också mer tid att arbeta med det område där vi förutsåg att radarn skulle innebära störst förändring – inflygningskontrolltjänsten. Här skulle vi behöva se över luftrummet, se till att det kom SID och STAR och en hel del annat. Och då skulle det bli dags att modernisera samarbetsrutinerna mellan ACC, APP och TWR.
Vi var nöjda med huvuddragen i vår planering och presenterade det för ”de äldre” i organisationen. Efter en del diskussioner fick vi stöd för planen – med ett undantag. De ville att vi skulle driftsätta ett FIC – Flight Information Center – först.
Även om vi inte förstod argumenten såg vi att vi här hade en chans att involvera den lokala organisationen. Vi lät en äldre flygledare ta ledarrollen i FIC-projektet och stöttade sedan med att skriva bestämmelser, se till att op-rummet byggdes om och se till att radiofrekvenser fördelades på ett optimalt sätt. Främst Fredrik och Peter bidrog till att det gjordes ett riktigt prydligt safety-arbete. Den 23:e maj startade FIC sin verksamhet!
Styrkta av den framgången kastade vi oss nu över vårt ”riktiga” arbete…
Pingback: På svenska om jobbet | Namibia