Back to the brave

Namibia is “the land of the brave” and last Sunday it was time for me to return to the brave. This time it was easier to leave the family behind, knowing they will follow in a few days. I took the train to that fine airport in Copenhagen, Denmark.

This is SAS territory and as usual I put my head into the cockpit asking if they could accept some company. They could.

Of course we left the stand right on time and started taxiing for runway 22R. “- Behind company aircraft, taxi to…”

Rotate! As you can see the first clearance is for 7000 feet.

The crew was Danish but the MD-82 Swedish – SEDMB. Here 5800 feet climbing for FL190. The crew was two very happy, but also very efficient danish pilots. Their team work was great.

The old familiar MD80 cockpit. It will remain in SAS service for another few years, the majority flying from Copenhagen.

The very nice cabin crew served me this tasty meal on porcelain…

We entered Frankfurt finding a lot of clouds. We managed to avoid the darker cells and when breaking clouds on a vector for final turn we saw another aircraft 1000 ft below. Can you see it?

There it is. We were told to maintain own separation and were cleared for approach. The other aircraft was rather close but we were on different approaches. By using both parallel runways for landing longitudinal separation can be reduced and more aircraft can land on a shorter time.

 On final runway 25L. The other aircraft went for 25C. You can see the new 25R on the picture, but it is not yet opened for traffic.

Rolling out after touch down. On the left hand side a could see the Air Namibia Airbus 340 waiting. Good!

At the gate the captain offered me his seat and I took the opportunity.

After some Yakitori and a beer I started looking among all the colorful fins until I found the right one. Once onboard I showed my DCA ID-card and my ATC license and asked for a place in the cockpit. But just as easy this is with SAS it is difficult with Air Namibia so back I went…

With this view it is not easy to say much about the flight but…

…during the taxying I had a good view over the final. Parallel approaches continued. I never saw less than three aircraft on final and up to five. You should see four on the picture. Finally there was a gap for a slow A340 acceleration on runway 25C.

After take off a left turn that gave me this nice view of the airport.

Still some clouds so the crew did some smooth turns to avoid with the beautiful August moon as a witness. After finishing my dinner I did a new attempt and after some discussions the door opened.

Once in the cockpit i met friendly people that were very curious to hear me tell them about our surveillance project, about Eurocat, radar, WAM and the training program.

We were flying over northern Africa and had several questions about when we were able to reach a higher level. In procedural airspace there was obviously a great demand for the level we occupied. With a promise to sit in cockpit during approach I went back for some sleep.

I returned an hour before landing but had to struggle a bit to get in. When I finally managed we had just passed Grootfontein and I could see Otjiwarongo on my right side. Soon I could also see the lights from Windhoek and the airport left of it. We were almost alone in Namibian airspace and headed for 10 miles final runway 26. I heard Air Berlin checking in a quarter or so behind us.

What you see above could be a nice piece of art but is actually the lights from Hosea Kutako International. Some aiport lights, the runway and the approach lights for runway 26. It is hard to keep the camera still, especially since there were some wind and turbulence.

Thank you big bird for bringing me back to “the land of the brave”…

Share Button
This entry was posted in Allt / everything, Family life, In English. Bookmark the permalink.

6 Responses to Back to the brave

  1. Carina Rosqvist says:

    Hej
    Min dotter är 19 år och åker fredag den 26/8 på sin första egna resa och den går till Windhoek! Hon har sparat länge och ska vara som volontär hos”Noaks Ark” vild djursprojekt i 3 veckor. Men första veckan tillbringar hon ensam på hotell i huvudstaden. Nu har jag sökt på nätet länge för att hitta bra information dels om hur dyrt det är(eller billigt) i jämförelse med Sverige och dels hur ofarligt (eller farligt) det är att röra sig i huvudstaden. Hittar ingen information men hittade din blogg och blev såld på de fina bilderna och att läsa om arbetet ni gör! Vet att det säkert är rysligt påfluget *ler* av mig men kan du ge mig en vink om mina frågor så är jag dig evigt tacksam!!!
    Jag sitter själv i rullstol så jag har alltid lärt mina tre flickor att ta vara på sig, bli tuffa och ta för sig här i världen. Men ändå…hur är läget i Namibia??? ;))) Tack på förhand!!

    • Anders says:

      Hej Carina!
      Generellt är det tryggt i Namibia. Dock finns det flera olika områden med olika “status”, slarvigt uttryckt “finare” och bättre i östra delarna. Boende är lite billigare än i Sverige men inte billigt. Det finns många trevliga mindre “hotell/guest houses” där man kan bo för ca 800:- natten, billigare om man vet att man ska bo länge. Jag bodde så för 11000 i månaden en period.
      Man kan absolut röra sig säkert i staden, men de flesta undviker nog att gå ensam efter det blivit mörkt.
      / Anders

      • Carina Rosqvist says:

        Hej

        Tack för ditt snabba svar! Boende har vi fixat på ett “fint” ställe där hon ändå skulle ha övernattat eftersom alla som ska till Noaks ark kommer en torsdag men blir hämtade med buss först på fredagen. Så allt sådant är bokat och betalt för jag ville vara säker på var hon skulle sova.
        Priserna som jag var nyfiken på var mer annat mat, souvenirer och typ skor och kläder (du vet ju hur tjejer är med shopping *fniss*)!
        En annan sak som jag var nyfiken på om du som varit där några gånger vet om det finns typ någon affär, företag eller restaurang som ägs av någon från Sverige, Norge eller Danmark för jag tänkte att det kunde varit kul för henne att prata med någon från Skandinavien som bor där nere. Eller någon från Namibia som har bott i Sverige kanske. Hoppas jag inte “stör” dig för mycket, men dina svar är guld värda för mig!!! TACK!!!!

  2. Anders says:

    Hej Carina,

    Jag upplever priserna som ganska lika de hemma. En del billigare, annat dyrare. Bilar och bostäder är dyrt, kött och arbetskraft billigt. Som exempel…

    Det går att hitta billiga souvenirer. Liksom det finns dyra. Samma gäller nog kläder. Skor tror jag är billigt.

    Det finns inte väldigt många svenskar här. Inga särskilda svenskbutiker eller liknande vad jag vet. Däremot har en del Namibier tillbringat tid i Sverige, som flyktingar eller under utbildning.

    / Anders

  3. laurel engelbrecht says:

    nice story……i enjoyed it,

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *